medenafoteninewyork

Jag vet inte men desto mer jag tänker på min situation ju mer orolig blir jag. Idag hade jag barnen själv på morgonen eftersom pappan jobbar europeiska timmar och det började med att emily, sprang iväg och låste in sig och sa att hon inte ville se mig och att hon ville bli lämnad ensam. Efter att ha tjatat på henne att låsa upp dörren, kommer hon utspringandes och ner för trappan och då står Michelle där. Tydligen ska vi tillbaka till den gamla visan då hon kommer varje morgon och går med barnen till skolan. Det ända hon sa om det var att detta är vad ga måste göra, hon följde inte med till London som var meningen utan stannade.. för att hon måste... VADÅ MÅSTE?!

Hon berättade att Adam hade tagit bort mig från hennes schema och att jag skulle jobba endast för honom. Och att jag skulle ta hennes plats i barnens liv, jag är inte deras mamma?! Och att hon skulle hålla sig till sin en kväll i veckan och att hon skulle vara glad över det. Att hon skulle lida.

så nu vetifan, jag känner lite att det var inte detta som jag signed up for och att jag hatar att han inet pratar med mig. Om han menar att jag ska börja jobba så många timmar, så måste han för det första anställa en till nanny för mina timmar täcker inte hans arbetstider och han borde prata med mig om det. åh! jag hatar detta, nu idag var det första gången jag ville hem och gråta hos mamma!!!!