medenafoteninewyork

Så ska det äntligen komma till att jag ska berätta om en av de bästa veckorna i ens ungdomsliv. Har suttit inne på lite skrivkramp. Vet liksom inte vad jag ska börja när det har skett så mycket på så liten tid. Får väl göra som pappa alltid sagt, ställ upp det.

1.       6 månader

2.       San diego

3.       Lady gaga

Så ska vi säga så?

Jag har vi trillat över på andra sidan strecket, jag är inte längre en nykomling, jag är inte heller en veteran (kommer man ju aldrig bli så länge Elin lever) men jag kan räkna ner, inte för att jag vill räkna ner utanför att det är en trygghet att vara på andra sidan strecket. Allt händer så fort jag vet inte hur jag ska hantera tiden. Men veckorna är räknade och pengarna är uteblivna. Hur svårt ska det vara att hålla i stålarna? Med familjen är allt kalas, jag och emily är närmare än någonsin, hon tar min hand när vi går från skolan, hon vill berätta massa saker och hon skrattar och vill leka med mig. VILKEN SKILLNAD! Och jag och Caitlin är som vanlig, kan ju inte annat  än älska den ungen, hon ska berätta saker och diskutera saker. Båda två är i kiss och bajs åldern och älskar att prata om snoppar och dyligt, de är hysteriskt roliga ibland.

Med föräldrarna är det också bra, jag och Michelle blev stannade av polis igår, såhär gick det till, vi skulle åka på Emilys show repetition och jag ska följa efter hennes bil för att hitta. Så vi kör och vi kommer till en korsning och jag ligger bakom hennes höga bil och ser inte lyserna, men kör hon tänker jag ju att jag med kan köra. Men hon kör mot gult nästan rött och jag kör då emot rött, vi fortsätter och jag ser långt akifrån en polis med rödlysen komma, visste liksom att den skulle stanna bakom mig och visst gjorde den det, men vi båda stannade. Och polisen tog mina körkort och fattade ingenting och eftersom han inte kunde förstå sig på mitt körkort så släppte han mig med en varning. Och konstigt nog släppte han  Michelle med.

Annars med Adam är det som vanligt, han fnittrar på och är ganska rolig ibland. Så fort jag inet ser hon ha barnen och sköta deras uppfostran så tycker jag faktist om honom. Han är liksom alltid på min sida, haha och vem gillar inte det. Man vet vart man har honom och man vet att han liksom alltid skulle ställa upp. Både han och Michelle respekterar en som människa, au-pair och ungdom.

Framtiden är ljus, i alla fall i 7 månader till.
Orkar inte läsa igenom, så ber om ursäkt om svenskan och stavningen är åt helvete.
och om ni undrar över rubriken så är det en mening i en väldigt bra låt, shoppa mer folket, shoppa mer....