flying high
Just nu befnner jag mig på hög höjd, 10 000 meter, eller är det bara som folk säger. Är påväg till Kalifornia, och det känns väldigt konstigt. Man har hela sitt liv fått höra och se saker om Kalifornien. Så nu käns det mer än overkligt att man sitter på ett flyg och ska dit. Bara att vi ska mellanlanda i Chicago käns märkligt och mäktigt. Man känner sig som den lilla människa man är.
Igår skulle tjejerna ut och festa i City. Hade jättegärna följt med men antar att det kommer fler gånger. Åkte i alla fall till förfesten för att bland annat säga hejdå till emilia. Att en människa som man endast känt i två veckor kan få en att känna saknad är även det konstigt. Antagligen för att man inte känner att man är riktigt ”klar” med denna personen än. Man känner att man inte riktigt har haft tid att bekanta sig på djupet. Jag hoppas verkligen att när det väl är jag som sitter där och ska hem att jag känner att jag har gjort allt och att jag känner att jag är klar. Tror att de flesta faktiskt känner att man inte är klar. Kanske det är ytterligare en fråga om förändring som det var när man åkte hit. Det är förändringen som skrämmer en och ger en smått panik. Men det ska jag inte oroa mig för just nu.
Nu ska jag återvända till att sova med öppen mun och önska att jag hade öronproppar för att slippa barnens gnällade.
