min klagosång

Varför har man alltid sån förbannad lust att klaga. Det bästa med att vara här på denna sidan atlanten borta från vardagen är att alla sitter i samma klagobåt. Alla är missnöjda med något eller har något dramatiskt att berätta. Men med en ny kultur och ett gäng amerikanare runt omkring sig kan man inte mycket annat göra. För jag måste medge att de där amerikanarna som jag träffat, pratat med, sett på mcdonalds eller beskådat i kön på utcheckningen på Emilys skola är inget vidare klyftiga eller väluppfostrade. Även om människor här välbärgarde och klädda i en liten suit så står det ändå dumjävel i pannan på dem. Människor här har andra värderingar och för sig på ett helt annat sätt. Eller är det jag som är apan?! Är det vi svenskar som är deras totala motsats eller är det bara så enkelt att amerikanare generellt inte är ett speciellt klyftigt folk? <skrikiga, uppkäftiga, falska, dömande, dramatiskta och väldigt självcentrerade.


Kommentarer
Postat av: jull

sista orden beskriver min hostmum väldigt bra

2011-01-18 @ 03:14:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0