medenafoteninewyork

Ett år gott folk har gått sen en liten Lovisa stod på landvetter, livrädd och utelämnad och sa hejdå till mamma som att livet var över. Vad man inte visste då var att detta skulle bli året i mitt liv. Att jag skulle växa som människa och träffa vänner för livet. Har fått frågan varför jag inte stannar eftersom det verkar som att jag egentligen vill stanna. Jag stannar inte för att det är bekvämt att stanna. Det finns så mycket att se och uppleva, att ligga här i mitt rosa rum i 9 månader till vore lite som att kasta bort möjligheter. Visst gör det ont att lämna och jag är väldigt glad att jag inet lämnar ensam. Vad hade jag gjort utan Julia, vi kom ihop och vi lämnar ihop. hade varit knstigt att stanna utan dig.  Man ska väl sluta när det är som bäst eller är det inte så de säger.